Lidandets mysterium

Jaha, vilket budskap, ha ha 😂, ingen kommer väl vilja läsa...jag skriver ändå 😊. Detta är ett gigantiskt ämne med många olika synvinklar och områden, men jag vill vara grundad i Bibeln i detta och välja det viktigaste. De icketroende anklagar rutinmässigt Gud för lidandet, fast de inte tror på Honom och lever i öppet uppror och förakt för Guds vilja, en löjlig och närmast tragikomisk inställning. Och många troende blir förvirrade när lidandet drabbar dem, och det gör det för alla mänskliga varelser. Vissa troende försöker helgardera sig mot lidande genom överdriven teologi medans andra tror "tacksamt och ödmjukt" att allt lidande kommer från Gud för att lära dem, tukta och helga...Båda dessa diken plockar Bibelställen utan att se till helheten i Guds Ords undervisning och exempel. Sant är att kristna måste genomgå lidande, Jesus sade: "I världen får ni LIDA, men var frimodiga: jag har övervunnit världen" (Joh.16:33). När Jesus säger att Han har övervunnit världen, så innebär det inte att vi slipper lidanden, men däremot att Jesus är med oss mitt i lidandet och hjälper och helar, styrker och upprättar, i sin kärlek och nåd. Sedan har vi förutom ständiga Bibliska exempel på Gudskvinnor och Gudsmän som tvingats lida också historiska exempel i stor mängd. Efter att nästan alla Jesu apostlar lidit martyrdöden så läser vi i historieböckerna hur miljoner kristna torterades och dödades av Romarriket, de slängdes till lejonen och slaktades på de mest vidriga sätt. Under Reformationens dagar för c a 500 år sedan brändes på bål tusentals "protestanter" av spanska inkvisitionen, troende som ville bara läsa, predika och följa Guds Ord på sitt eget språk. Under 1800 och 1900-talet fängslades och förföljdes de s k "läsarna" (Bibelläsare), baptister och andra. Pingstvänner var allmänt hatade och förföljda innan de under senare decennier blev för världen mer "rumsrena" och accepterade. Idag är kristna enligt även sekulära källor överlägset mest förföljda, siffror på minst 50 000 mördade varje år, i de islamistiska staterna förståss, men även i Kina och andra länder.

Men, "kunde inte Gud stoppa allt lidande, Han är ju Allsmäktig" skriker många. Jovisst, för Gud är allt möjligt, Han är ju just Gud, men Herren har valt att följa vissa "spelregler" som Han själv bestämt. Om du läser Bibeln, d v s Hela Bibeln så ser du Guds plan för mänsklighetens frälsning, från början till slut. Du lär dig varför ondskan kunnat härja i tusentals år och varför det drabbar alla människor, och du ser framförallt Guds lösning på problemet, och det är att Gud själv kom till oss genom Jesus Kristus och gav oss Frälsningen. Världen och mänskligheten hade hamnat på den Ondes "spelplan", men genom att Jesus tog alla våra synder på sig på Korset så kunde människan nu komma över till Guds spelplan och bli räddad till evigt liv i Himlen istället för evigt lidande i helvetet. Detta är Guds kärlek och nåd. Det står faktiskt klart och tydligt förklarat i Bibeln att "hela världen är i den ondes våld" (1 Joh.5:19). Ordet lär att när människan gjorde uppror gentemot Gud i Syndafallet så fick Satan rättighet att härska och förgöra i världen, i och genom människorna som fortsätter leva i uppror mot Gud Skaparen. Många frågar Gud "varför svälter barnen ihjäl i Afrika?" Jesus vänder på den frågan till dig: "Varför ger inte du bort halva din lön; du kan sälja ditt hus, din båt och äta hemma billigt istället för att slösa på restauranger, du kan flytta till en mycket billigare lägenhet o s v, du har möjligheten, varför?"...Du frågar "Varför körde den rattfulle ihjäl det barnet?" Jesus svarar: "Varför tillåter ni alkoholförsäljning, varför lyder ni inte mitt Ord om att inte berusa sig?"... Så, den Onde är upphovsmannen och drivkraften till själviskheten och ondskan, men han använder Människor, i och genom människans upproriska syndanatur...Sedan vet vi att djävulen står bakom också annat elände utan att direkt använda sig av människor, i t ex naturkatastrofer, sjukdomar och epidemier m m.

Men, låt oss återgå till temat "kristna och lidandet". Paulus och Barnabas besökte lärjungarna "och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: Vi måste gå igenom MÅNGA LIDANDEN för att komma in i Guds rike." (Apg.14:22). Och i Bibeln står det också: "Han skulle styrka och uppmuntra er i tron så att ingen vacklar under dessa LIDANDEN. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant" (1 Tess.3:2-3)...
Som kristna må vi ha bytt spelplan och är nu med på Guds sida, vilket är en oerhörd skillnad eftersom du får leva i Ljuset och inte i mörkret, som Ordet säger "Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike", men vi slipper ändå inte lidandet, men återigen, i Ljuset tillsammans med Jesus så blir du uppfylld av Jesu frid och glädje, av Guds kärlek "som fördriver all fruktan". I mörkrets välde fick du tillgång till, just det, idel fruktan, oro och ångest o s v...
Gud ger alltså tröst, liv och glädje mitt i lidandet, 1 Tess.1:6: "Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot Ordet med den glädje som den Helige Ande ger"...Som vi ser så kan man faktiskt vara i Guds glädje mitt i lidandet, kanske en del minns kristna barnsången "le mitt i stormen"...

Jesus är "Herren vår läkare" och "vår själs Herde och vårdare" som Ordet säger (2 Moseb.15:26, 1 Petr.2:25 ). Jesus läker de sår vi drabbats av, detta är Guds kärlek och omsorg för dig. Gud botar både själsligt och fysiskt våra kroppar och befriar sålunda från lidande, när väl sådant drabbat oss. Jag själv, min fru och miljoner kristna kan vittna om Guds övernaturliga helanden, detta är ett väletablerat faktum i kristna kretsar sedan 2000 år, självfallet motarbetat av "världen" (om inte skulle de ju vara tvungna till omvändelse...). Ni kan läsa exempel om detta i fbgruppen "Mitt vittnesbörd, min berättelse" eller i oändligt många kristna tidskrifter och böcker, videos m m.

Beskyddar Gud inte "de sina"? Ja, Guds beskydd finns, särskilt för dem som väljer varje dag att inte leva i olydnad och uppror, utan tror, förtröstar och följer Jesus som sin Herre (d v s lever på "Guds spelplan"). Guds beskydd är verkligt och har många gånger räddat de troendes liv och besparat från oändligt mycket lidande. Jag har själv t ex räddats från bilolyckor, som när jag skulle köra ut på motorvägsleden E14 vid Östersund, men fick en tanke/ingivelse (från Gud) att stanna bilen och kontrollera matkvittot, vilket ju var helt onormalt när jag redan kört iväg, och när jag väl kommer några minuter senare till motorvägsleden så har en bil krockat med ett räcke, jag skulle ha hamnat mitt i olyckan...En gång när jag och frun shoppade på ÖB i Uppsala så upplevde jag att vi måste omedelbart lämna stället, vi läste senare att ett väpnat rån inträffade där precis efter att vi gått...Andra gånger har svårigheter verkligen övermannat och i det naturliga så borde man ha ylat som en orolig hund och varit handlingsförlamad, men en helt övernaturlig frid från Jesus har bara sänkt sig ner över tanke och känslor, det kan ha handlat om t ex ekonomiskt strul eller direkt livsfara på missionsfältet.

Något vi alltid måste komma ihåg är att Jesus vet Allt om lidandet...Han har lidit mest av alla! Jes.53:3-5:

"Han var föraktad och övergiven av människor, en SMÄRTONAS MAN och förtrogen med LIDANDE, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade"...
Om ni sett filmen "Passion of the Christ" så får ni en aning om hur oerhört svårt Jesus led för våra synder. Tänk er, Han tog själva straffet för miljarder människors synder, det måste ha varit ett ofattbart lidande på flera sätt. Och detta gjorde Jesus av kärlek till dig och mig, så att vi kan bli förlåtna och fria, frikända och benådade med evigt liv i Himlen istället för evigt straff i helvetet...INGEN har lidit som Jesus, så när du lider min vän, se på Jesus, Han förstår och vet hur du har det. Jag har själv drabbats av diverse plågor genom livet, nu allra senast med ryggsmärta, vid njuren, men det är ju inget i jämförelse med vad Jesus genomled. Och vår Frälsare led inte bara fysiskt utan också själsligt, som Bibelstället också visar så var Han föraktad och övergiven, ja, i Getsemane före Korsfästelsen svettades Jesus blod i total ångest...Men, Jesus Uppstod från de döda, Han lever nu i Härlighet och vi lever med Honom i Hans kärleks närvaro och frid.

Vidare, när du väljer att lyda och följa Jesus i Hans kallelse över ditt liv så går du i totalkonfrontation med den Onde, som ju inte gillar att förlora sitt "avfällighets-grepp" om dig, och så går du dessutom in på "hans område" och sprider Guds rike...2 Tim.1:8: "Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du DITT LIDANDE för evangeliet genom Guds kraft"...Här ser vi att vi uthärdar lidandet genom Guds kraft, och Guds kraft förlöses över våra liv när vi lyder Jesus, som i t ex att lyda Jesu missionsbefallning . I Apg.1:8 står det: "Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få KRAFT och bli mina VITTNEN i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns". Gud ger sin kraft för att vi ska tjäna Honom, inte för att förbli s k "bänkvärmare". Det sades om Lewi Pethrus, svensk Pingstväckelses store ledare och pionjär att han var i "stormens öga", han fick utstå makalös förföljelse från både sekulärt och religiöst håll, men han fann vila och ro "mitt i stormen", detta är Jesus som ger frid och sin kraft till att lida för Honom, återigen: "Detta har Jag (Jesus) sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen." (Joh.16:33)...Ni kanske har hört berättelsen om aposteln Johannes, sant eller inte vet jag ej (det står inte i Bibeln) men det sägs att man försökte ha ihjäl honom genom att koka Johannes i olja, det gick inte så han förvisades istället till en ö...En annan berättelse förtäljer att en kristen som spanska inkvisitionen inte gillade (de försökte utrota alla "väckelsekristna"), ja, de stekte honom på ett stort galler över öppen eld, han lär ha sagt "ni kan vända på mig nu, jag är färdigstekt på ena sidan", Guds kraft kära vänner...

Ytterligare, 1 Petr.5:8-11: "Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er"...Vem är det djävulen framförallt kan sluka och förgöra? Svaret är, den som går in på hans spelplan, d v s uppror och synd. Att stå fasta "orubbliga i tron" innebär att stå fasta i Guds Ord, i Guds vilja och sanning. Ja, kristna blir martyrer, aldrig någonsin med bomber utan med Bibeln i hand, predikandes Guds kärlek och nåd i Jesu Frälsning, men då är det faktiskt evig salighet som väntar i Himlen. Det är just Himlen som ur Guds evighetsperspektiv är syftet och målet med människan, inte detta superkorta jordeliv...

Det finns ett sorts lidande som faktiskt kommer eller sanktioneras/tillåts av Gud att drabba oss, som har med vår helgelse att göra. Låt Guds Ordet själv undervisa dig i detta lite längre Bibelavsnitt, Hebr.12:7: "När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet. Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och tappa inte modet när han tuktar dig, för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär. Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. 14 Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många"...

När vi ständigt väljer upprorets och syndens väg så ser Gud, som ser allt, att vi är på väg till en evig fara i förtappelsen och då väljer Herren i sin kärlek att göra allt för att vi inte ska till slut hamna i Gehenna...Detta lidande är egentligen "syndens konsekvens" som är likt en naturlag som bara kan upphävas av sann ånger och omvändelse, då Guds nåd aktiveras och vi blir fria och helade från dessa konsekvenser, 1 Joh.1:9: "Om vi BEKÄNNER VÅRA SYNDER, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet".

Jak.5:16: "Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, ska han sjunga lovsång. Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Trons bön ska bota den sjuke, och Herren ska resa upp honom. Och har han begått synder, ska han få förlåtelse för dem. BEKÄNN DÄRFÖR ERA SYNDER för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan".

Det står t o m i Ordet att "Den som fått lida till kroppen har slutat med att synda, så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja" (1 Petr.4:1-2). Ja, jag vet, det här Bibelstället rubbar mångas "segerteologi", men det kan inte hjälpas, det står så klart och tydligt förklarat...Var lugn, vi har seger i Kristus och lever, verkar i Kristi auktoritet över den onda andevärlden. När vi ber i Anden i tro så övervinner vi tillsammans med Jesus oändligt många och svåra lidanden, vi undviker svårigheter sålunda och får segrar för både Guds rike och i personliga livet. Jag har själv ständiga bevis på detta i vardagen och i tjänst för Herren, i stort som smått...Men likväl så undkommer vi inte Allt lidande, och när det väl drabbar oss så håll med om att det sista man tänker på mitt i fysiskt lidande är att begå synd av olika slag, man är ju mycket i bön, lyssnar på lovsång för lindring och är helt inriktad, i ödmjukhet och förkrosselse på "det himmelska"...Detta gäller ju då för överlåtna kristna som vill leva för Jesus, inte de upproriska som i lidande bara hatar Gud ännu mer och hädar. När du tjänar Herren Jesus och ger ut av Guds rike på olika sätt så ingår som sagt en mängd attacker/lidanden från den Onde, som du för ett "andligt krig" mot genom predikande, vittnande, givande och betjänande, i bön och lovsång. Detta är ett lidande för Kristi skull, för Ordets skull, för vittnesbördets skull och då får du Guds nåd till att uthärda, i den Helige andes väldiga kraft, detta har vi redan konstaterat utifrån Guds Ord...

Viktigaste i funderingar kring lidandet är att ständigt komma ihåg Evighetsperspektivet, låt dig tröstas av detta underbara Guds löfte i Bibeln: "Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt" (Rom.8:18-25).

Oavsett vad som händer eller har hänt i ditt liv, oavsett vilka lidanden du möter så kom ihåg och gläd dig i att Jesus har vunnit en Evig seger för oss, en dag hemma i Himlen så kommer Jesus "torka alla tårar från våra ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."(Upp.21:4)...

Låt mig nu avsluta med ett sista Bibelställe, det ger mig själv som ständigt möter förföljelse för Ordets skull tröst, nämligen 1 Petr.4:12-19: "Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter. Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium? Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren? Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott".

P.S! Nu var inte syftet med inlägget att du skulle bli rädd, utan få en mer trygg helhetsbild så att du är bättre rustad inför livet och tjänsten. Det finns ju så mycket mer att säga om ämnet, men det blir för långt som du märker...Tillägger vikten av att Be, som Bibeln säger så är det en andlig strid vi ingår i (t ex Ef.6:10-18). Och Ordet uppmanar oss att be ofta och mycket, vi går verkligen fram "i Kristi segertåg" men det beror på överlåtelse i bön. Vi ska be i Anden och i Tro, det är då kristna livet fungerar och Guds beskydd finns där, likaså Andens ledning. Blir vi angripna ska vi göra som Jesus, som svarade den Onde med att citera Guds Ord. Lär dig Bibelställen om Guds beskydd, Jesu seger över fienden, Jesu blod som är utgjutet för oss, Guds änglar som är utsända till vår hjälp och beskydd o s v, och sedan talar du ut Bibelställena i bön, i tro... Ta auktoritet i Jesu Namn över fiendens onda attacker och befall det att försvinna. Be i tungor, Paulus bad mer än någon annan i tungotal och Paulus fullbordade sitt lopp, trots alla lidanden han fick utstå...Kol.2:15: "Han (Jesus) avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på Korset", Jesus har segrat käre vän, låt oss leva och verka i denna Seger över fienden, där vi går bedjande fram, i Ande och sanning, i tro... Amen.